Så kom snön äntligen. Två månader senare än förra vintern, nästan exakt. Blev så förvånad när jag kom hem och knappt kom in på vår uppfart. Tre decimeter på några timmar. Nu är världen vacker igen. Tyst och ren. Ett landskap fullt av löften om en bättre tid.
Trodde väl aldrig att jag skulle börja längta efter snö. Men allt är bättre än det karga och kala. I morgon är det februari. Snart vår. Längtar efter prolande vatten, doften av jord och fågelkvitter. Kaffe i lä med solen stickande i ögonen. Jag längtar tills livet återvänder och värmen börjar rinna genom kroppen igen. Nu förstår jag verkligen uttrycket att "saven stiger i björkarna".... det är fasen så det känns. Nu ligger min sav genomfryst runt anklarna. Tungt att gå. Trögt att tänka.
Kram till er!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar