Jag har roligare än dig....

Sonen ringde mig på jobbet idag. Var hemma med pappa och lillasyster som var sjuk.
- Vad gör du, sa han.
- Jobbar, sa jag.
- Men vad gör du, sa han
- Jag skriver en massa, sa jag
- Jaha... men mer då, sa han.
- Jag går på möten med en massa viktiga människor och pratar en massa, sa jag.
- Jaha, idag har vi sett en död grävling och en skärm från en bil.
Sen fick jag en godis av pappa fast att det inte är lördag, sa han.
- Vad spännande, sa jag.
- Ja, jag har roligare än dig. Jag älskar dig. Hej då. Nu ska jag leka med Oliver, sa han.

Möhippe gissel...

Känner mig gnällig. Lite snål. Men jag gillar verkligen inte möhippor. Konstlade möten mellan en hop främmande kvinnor. Som normalt sett aldrig skulle umgås. Men det värsta är när dom som ska planera möhippan hör av sig och har den ena vidlyftiga planen efter den andra. Jag riktigt ser hundralapparna rulla.

Jag ska på tre bröllop i sommar. Tre möhippor. Alla är kvinnor som jag bryr mig om och håller av. Jag vill närvara. Men vet inte om jag verkligen känner för att lägga ut 800 spänn (i snitt) gånger tre.

Det ska vara så tjusigt nu för tiden. Spa, champagnefrukost, spela in singel i riktig studio, flyga ballong, sumobrottas och stylas till superkändis för en dag. Det ska åkas limousine och vi ska helst vara på annan ort.

Detta gör mig som småbarnsförälder ganska stressad. Det verkar inte finnas någon budget att hålla sig till. Man höftar lite och så får det landa där det landar. Allt mellan 5 och 800 spänn anses rimligt. Och om någon väljer att hoppa av så blir det ÄNNU dyrare för dom som blir kvar.

Så förlåt om jag gnäller. Förlåt om jag blir lite grinig och förlåt om jag tycker att man inte behöver leva Vegas för en dag/kväll.

Möhippor är inte min grej.

Mishmash..

Har varit skitdålig på att skriva. Har befunnit mig i ett träsk av arbete, påskägg och en tjej på snart tre år som bestämt sig för att inte ha blöja något mer. Det går så där. Hemma passar vi på henne som om hon vore en sönderstressad cockerspaniel. Det går rätt bra. Minimalt med olyckor. Det går mindre bra på dagis. Där gör hon allt i byxorna. Mest hela tiden. Hon har inte tid att gå ifrån leken och hon säger inte till. Så det är bara att kämpa på.

Tror jag har blivit headhuntad till ett nytt jobb. Vet inte om man kan kalla det det. Men en person ringde upp mig och frågade om jag var intresserad av ett jobb. Som jag inte sökt. Man ska ha tur ibland också. Jag har funderat ett tag. Ska ringa tillbaka i morgon. Nu väntar jag bara på mångmiljonarvet, lägenheten i New York och strandhuset på Hawaii.

Hur som helst. Tydligen så är jag intressant för en tjänst som informatör på ett större företag som sysslar med kommunens upphandlingar. Det är i stan. Betyder ingen pendling. Vilket är ett plus. Beggers can’t be choosers som dom säger. Och eftersom jag sitter med rumpan i rävsaxen så är det bara att hänga på nu.

Känns lite smickrande. Tänk att dom ringde efter lilla mig. Undra om det är nu som jag ska begära 38 000 i lön och tjänstebil? Kanske lite väl magstarkt att klämma till med 7 veckors semester också?

Annars så har det förhatliga trädgårdsarbetet påbörjats. Vi ligger ju lite efter här i fjällvärlden. Inget har kommit upp ur jorden, förutom krokusarna. Räfsat har jag gjort. Tills jag hade så ont i armarna att jag knappt kunde tvätta håret på kvällen. Hatar verkligen att räfsa. Har hela baksidan kvar. Funderar på att skita i det. Vi är ändå aldrig på baksidan.