Befria mig...

För övrigt så längtar jag efter semester. Tre dagars ledighet i samband med midsommar gav mersmak. Ett häftigt sådant. Jag var lycklig där ett tag. När jag upprymt konstaterade att det bara är tre veckor kvar. Till den efterlängtade LEDIGHETEN. Flykten från Alcatraz.

Då upplyste min syrra mig. Ryckte tillbaka mig ut i verkligheten. Gav mig en rak höger. ”Men nu räknar du väl ändå fel. Är det inte en månad kvar?”… Jag skulle kunna ha dödat henne. På allvar. Men det gör man ju inte. Sånt är ju lite oförskämt. Men kunde hon inte bara ha låtit mig va? Låtit mig leva och lalla runt i en mental låtsasvärld…? Bara ett tag? Tills jag själv insåg den hjärtskärande verkligheten. Att jag bara lurat mig själv.

Sommardagarna susar förbi utanför fönstret. Och själv dammar jag bort. Det känns som att jag har spindelväv i hjärnan.

Det är inte min häck...

Om man har en granne. En ny granne som flyttade in i höstas och som man knappt bytt ett ord med… hur gör man då när man tycker att deras häck som vetter mot oss ser helt överjävlig ut…? Som växer ojämnt, som håller på att kvävas av allt ogräs och som dessutom har stora luckor eftersom plantor dött…? Hur går man till väga..?

Min sambo tycker att vi har två alternativ…. Antingen så rensar vi häcken. Och då blir det fint. Eller så köper vi nya plantor och trycker ner där alla meterstora hål finns idag, och då blir det jättefint. Vi är inte överrens min sambo och jag. Inte överens alls. Vi är faktiskt så oense att vi blev osams igår. För jag hatar deras fula jävla häck som jag måste stirra på varje dag och min sambo som är som han är, orkar inte alls bry sig. Men jag är estet, jag hatar att ha fult omkring mig. Det stör mig och gör mig irriterad och orolig. Som att få sand i ögat ungefär.

Jag är av följande ståndpunkt: Det är den förre grannen som vanskött häcken som fan, det är dom som inte rensat och inte heller satt nya plantor när häcken dött. Dom nya grannarna verkar nu vara av samma åsikt. "Vi skiter väl i häcken." Tyvärr.

Jag å andra sidan anser att det inte är min häck och således inte mitt ansvar. Jag tänker fan inte tillbringa sommaren med att ligga på knä och rensa i deras häck. Hell no! Aldrig i livet.

Så nu går jag här och irriterar mig eftersom jag inget vågar säga. Jag vet inte ens VAD man ska säga? Jag fattar bara inte hur man i ett nybyggt villaområde, inte ser att tomten ser ut som hos Pippi?

För höga förväntningar... som alltid...

Det började bra. Fint väder och stekande sol. Långbord ute. 25 vuxna, 7 barn och 2 stycken bäbisar. Men…. vi hade köpt tre stycken partytält. Riktigt fina. Så kom det ett kortare oväder med orkanstyrka i blåsten och sådant där regn som gör ont när man får det mot naken hud. Som små rappa och envisa smällar. Man tror nästan att man ska få blåmärken, men det får man ju så klart inte. Det bara känns så.

Hur som helt. Allt blåste sönder. Tältpinnarna gick av som tändstickor. Det small både här och där. Vi bar in allt. Stressade runt som skållade grisar. När vi var klara så kom solen. Hånfullt strålade den ner över oss och jag tänkte stilla att ja nu kan vi göra som i midsommarreklamen. Springa ut och in med det här jävla bordet hela kvällen, eller så kan vi ha trevligt. Vi satt inne. Tog sommartårtan och kaffet ute.

Hade riktigt trevligt.

Besviken över att vi fortfarande verkar ha vänner som inte kan umgås med folk som dom inte känner, utan alltid drar sig undan och blir sittandes långt ifrån alla andra. Jag hade till och med ansträngt mig så mycket att jag gjort en bordsplacering. Hade funderat över den i flera dagar. Den höll i 10 minuter. Sen sket folk i det. Jag vet inte om det är jag som överreagerar. Men jag tycker det är oförskämt att gå på en fest med 25 vuxna och skita i att värdinnan funderat över sittningen, och krampaktigt klamra sig fast vid sina gamla polare.

Sex and the City premiär....

Killen har inget med filmen att göra. Bara en stackars bartender. Glasen är inte mina allihopa. Ett tvärsnitt av hur mina kompisar dricker. Öl är inte deras grej riktigt. Det förstod jag ganska fort. Det är martinis, Cosmos och champagne som som står på dagordningen. Han var hemskt duktig barkillen. På att blanda alltså. Inte för att jag tror att det är så himla svårt. Men han hade rätta knycken måste jag säga.

Och beviset på att hon är som jag....

Envis. När pappa ville att hon skulle ta på sig solhatten eftersom det var 35 grader varmt i solen, så vägrade hon. Men hon kunde tänka sig att sätta på sig en mössa. Om hon var varm? Klart hon var. Men det som räknas just nu är VEM som bestämmer. Sen är det bara att hålla ut.

Beviset på att jag var där....

Ber om ursäkt för att jag kisar och ser ut som en monchichi. Har jättejobbigt med starkt ljus. På alla andra kort ser jag full ut. Slår aldrig fel. Under mina hundra år i livet, så tror jag att det tagits ett bra kort på mig. Och då var jag typ 3 minuter gammal.

Turist... ja visst....

Capitolium.... det är här allt viktigt händer. Tror dom iallafall. Dom pratar en massa här inne. Tar konstiga beslut ibland.

Monumentet. Byggdes under inbördeskriget tror jag. Eller iallafall halva pinnen byggdes då. Sen tog stenen slut. Den är otroligt stor. På riktigt alltså.

Det är här idioten bor. Ser hemskt maffigt ut på tv. Ganska litet på riktigt. Dom säger att när flaggan är uppe så är Bushen hemma. Vet inte om det stämmer. För om det vore så, så tycker jag att det är hemskt konstigt att inget hänt honom. Ni fattar vad jag menar va?

Nått sånt här..?

Bara tecknet hade jag tänkt. Inte själva ringen runt om. Till hösten kanske. Man ska inte tatuera sig på sommaren. Det säger experterna. Så jag lyder. Tecknet betyder karma. Jag tror jag har hittat rätt nu.

En vacker dag....

Jag jobbar som journalist. Arbetar utifrån en av Sveriges svarta fläckar. Det innebär att nyheterna sällan kommer till oss- vi får åka till dom. Vilket är ganska trevligt. Då slipper man sitta på en redaktion hela dagen. Problemet är avstånden. Jag gillar inte att köra bil, nä det var inte riktigt sant. Jag är en jävel på att köra bil. Kör som pappa lärt mig. Som en biltjuv. Men jag hatar att köra långa sträckor. För jag blir så trött.

Igår skulle jag köra hem. En sträcka på 10 mil. Inte så värst kan man ju tycka. Men efter en mil så höll jag på att somna. Ute en hel dag i solen och magen knökfull med både mat och fika. Jag höll på att somna flera gånger. Och till slut så hade jag full fräs på fläktarna- iskallt, samtidigt som jag satt och slog mig själv hårt mot kinderna. Måste sett helt sjukt ut. Men jag hade två små barn med mig.

En vacker dag kör jag ihjäl mig. Jag känner det på mig. Jag är en av dom som somnar bakom ratten. Och det skrämmer skiten ur mig. Min chef tar mig inte på allvar, trots att jag vid flera tillfällen sagt att jag inte vill åka långt. Hon tror väl att jag försöker smita undan. Vi får väl se. En vacker dag har jag smitit undan för gott. Så är det bara.

Måste äta nått piller tror jag...

Jag har varit borta ett tag... läste en tidning en morgon...

Vid frukosten slår jag upp kvällstidningen och möter en flinande Daniel Westling i sitt extremt fula och välpolerade och stramt bakåtkammade hår, slick tror jag att det kallas? Men glasögonen är nog värst. Gör att han ser SÅ elak ut. Helhetsintrycket bakåtslick och arga glasögon, gör att jag stilla undrar hur fan kronprinsessan kunde falla för en sån snubbe? Jag resonerar med mig själv och kommer fram till ett helt ok och faktiskt helt trovärdigt svar. Han var iklädd ledig klädsel, tight t- shirt, varm och engagarad. Överväldigad över att just HON var där och att just HAN fick den stora äran att visa henne hur man tränar överarmarna. Hon i sin tur hade glömt glasögonen hemma. Det måste gått till så.

På bilden, tillsammans med slemmot, så trängs.... en rosig och överstylad kungafamilj som varit på middag. Victoria ser ut som David Hellenius som vanligt. Frågande och med lätt uppspärrade ögon.

Jag utbrister: Herregud!!!!! VI FÖRSÖRJER ALLA DESSA MÄNNISKOR!!!VARFÖR?

Min sambo: Av allt du kan tänkas läsa i kvällstidningen idag, är detta vad som upprör dig mest?

Jag: Ja. Faktiskt!

(Bild: Scanpix)

Mitt stora I- landsproblem...

Ok… jag har förstått att få av er intresserar er för mitt faktiskt ganska stora och i vissa lägen, helt oöverskådliga i- lands problem… detta som jag i flera veckor har funderat över nu, ältat och totalt analyserat sönder i huvudet.

För- emot, bu eller bä, stor- liten och svart eller färg. Jag vet att ni skiter i vilket. Och förmodligen så är det så att jag har en 30- års kris. Ganska sen sådan.

Motiv valt. Motiv bestämt. Motiv svårplacerat. Fatta mitt problem?

Jag är inte längre en impulsiv 18- åring som glad i hågen och utan att blinka skulle tatuera en torsk på vaden eller bamse på överarmen. Jag ältar. Funderar lite extra. Bortanför näsan liksom. Och det är där jag står nu. Som ett ufo. En jävla loser. Som en gammal alkis som vet vart problemet ligger, men som inte kan FÖRMÅ sig att kliva in i AA’s skabbiga gamla lokaler. Det skulle ju att vara att ge efter totalt och erkänna sig besegrad.

Tatueringen lockar mig, hånar och förför. Fan, bara den inte hamnar i pannan. Var som helst men inte i pannan, väser mitt undermedvetna. Klart den inte ska sitta där, då vore jag ju galen. Men vart annars då? Name a place and I’ll be there liksom. Om jag vågar… vet inte om jag törs. Tänk om det blir fult?

Tänk om min sambo kommer att skratta åt mig på samma sätt som jag hysteriskt och rått, helt spontant och faktiskt läskigt högt…. tokskrattade, när han kom hem från fiskeresan för några år sen och killarna hade sysslat med ”malebonding” och bestämt att skägg som innefattar mustasch och lite fjun på hakan, är skitsnyggt.

Nu är det iofs skitsnyggt, och han skulle säkert se ut som en tafatt 18- åring om han tog bort det… men ändå? Tänk om han skrattar åt mig… då blir jag skadad för livet, ärrad….

Någon som kan hjälpa mig? Vill ni ha en bild?

Familjen Taikon...

Man ska ha husvagn…. det har jag sett att alla har… man ska ha husvagn, för då bli man pigg och go och glá…. ja nått sånt är det väl dom sjunger va…? Galenskaparna….

Vi ska åka husvagn i sommar. Och faktiskt så tycker jag att det ska bli ganska mysigt. Vi har lånat en skabbig burk av min sambos föräldrars bästa vänner. Dom har typ känt varandra i 100 år. Ändå skulle dom ha betalt av oss. Och inte lite heller. Känns lite sniket. Blev otroligt förvånad. Hade jag en gammal husvagn som någon över huvud taget skulle vilja bli sedd med utmed vägarna runt om i Sverige- så varsågod, låna på ni. Men icke! Han skulle ha betalt.

Nu kunde vi lika gärna hyrt en stuga, men 5- åringen har tjatat om att åka husvagn sen han såg en granne köpa en riktig ziggevagn…. alltså plats för typ nio personer och 18 meter lång. Han tror nog att det är nått sånt vi ska åka ståndsmässigt i? Oj, vad han kommer bli besviken. Som att jämföra en lyxyatch och en nedgången träeka… får hoppas att västkusten lyckas flirta in sig hos honom riktigt ordentligt.

Hej!

Tänkte att det kanske var dags att hälsa ordentligt. Det är inte jag som dricker en Cosmo.

Fredagen den 13:e...

Jag är inte religiös. Inte det minsta. Tror inte på Gud, någon Jesus och inte hans 12 polare heller. Jag tror dock att det finns ett väsen, en klokare energi som ger oss det liv som vi förtjänar och dom bördor som vi klarar av att bära.

Det liv vi tilldelas får vi för att vi ska lära oss något och förhoppningsvis bli en bättre individ. Livet känns för mig ganska bortkastat om vi inte skulle få oss en massa tankeställare hela tiden, som krävde att vi tog beslut och ställning, och sen stod för det. Rakryggade.

Kanske är jag lite spirituell. En kännare och sökare. Stor fan av karma. Vad du sänder ut får du tillbaka. Jag har haft ett tungt år. Kännt mig styvmoderligt behandlad. Kritiserad och stundtals ratad.

Läste mitt horoskop i tidningen i måndags. Gör det aldrig i vanliga fall. För det är ju bara nonsens. Måste säga att det kröp i skinnet när dessa rader började flimra framför ögonen:

”Saturnus skugga har legat över dig det gångna året. Du har känt dig ensam och missförstådd och du har dragit dig undan efter en längre promenad i total uppförsbacke. Det har fått dig att tappa sugen. Positivt är att detta fått dig att mogna. Idag vet du vem du är och vad du vill. Satsa på att ha mycket folk omkring dig i sommar. Nu kommer ljuset och möjligheterna”….

Fånigt? Ja vi får väl se….

En sak kan jag säga…. alla dom som snackat skit om mig under det gånga året har nu på kort tid drabbats av allt möjligt konstigt. Så om jag tror på karma? Hell yeah! Synden straffar sig själv.

Kärlek till er denna fredagen den 13:e. Ta hand om er.

Det går upp och det går ner...

Bra med mitt jobb:
Alla gulliga pensionärer som kommer fram och berättar att dom tycker att jag är duktig.
Dåligt med mitt jobb:
Alla anonyma idioter som skriver BREV och säger att jag är ful och värdelös och att dom hoppas att jag blir överkörd av en buss. Vem skriver brev idag liksom?

Donna i Globen...

För övrigt så hade jag den stora äran att se Celine Dion i Globen i lördags. Herre min jävlar vilken pipa den kvinnan har! Så superbra att det inte går att beskriva. Hon vet vad SHOW är. Och jag förmodar att hon är lite av ett kontrollfreak. Inte ett finger var på fel plats under den knappt två timmar långa konserten. Blev lite trist efter att tag. Det var liksom lite FÖR perfekt. Minsta knyck på knäna och armen som hela tiden for upp i luften, satt precis där den skulle. Rörelser som övats länge och som framförst åtskilliga gånger. Det blev lite ospontant till slut.

Men... som sagt... ingen kan sjunga som hon. Och till "my heart vill go on", så stod 14000 personer upp i Globen och mumlade med. Annars var det knäpptyst. Då kan man snacka girlpower. Hon är värd varenda liten miljon som hon dragit in genom åren. För det kan inte vara lätt att turnera så som hon gör. Med hela sin familj.

Så var det roliga över för denna gång..!

Vart ska jag börja…. den tryckande värmen, min solbrända axel, dofterna, larmet, affärerna eller mina vänner? Vilken resa, vilken ledighet… hade inte dåligt samvete en endaste minut. Är själv förvånad över hur lätt det var att totalt koppla bort allt hemma i Sverige. Skäms nästan när jag inser att i samma sekund som jag lämnade Arlanda så fanns inte ens barnen i min sinnesvärld. Sorry!

Jag har ätit, druckit så många äppelmartinis att jag knappt vågar räkna efter. För att inte tala om sangrias. Farliga rackare dom där. Slinker ner som saft.

Jag har promenerat i timtal runt Washington, shoppat, ätit, varit på Sex and the City filmen (jag är INTE ett stort fan, men tyckte den var rätt söt), bowlat, badat i polen, varit på grillfest och så shoppat igen… och så har jag börjat om från början.

Jag ska lägga ut bilder när jag får lite mer tid. Jag som trodde att klädhögarna skulle försvinna av sig själv medan jag var borta, måste erkänna att jag misstog mig. Och kylen har inte heller fyllt på sig själv så där som den brukar. Och hur svårt ska det vara att byta sängkläder? Och blommorna ska vi inte bara tala om. Dom är stendöda. Det har ju varit tropisk hetta medan jag var borta. Förmodligen bara ren tur att han inte tappade bort barnen.