Envisa unge. Det är min lilltjej det. Vaknade klockan halv tre i natt och tyckte att det var dags att kliva upp. När jag sa nej började hon illvråla. Verkligen från avgrunden. Eftersom jag inte ville att hon skulle väcka resten av världen, så fick hon ligga med mig. I två timmar låg hon sen och pillade mig i håret och sa ”mamma opp” om och om igen. Inte fan ville hon sova.
Sen var jag tvungen att kliva upp eftersom jobbet väntade. Lämpade över henne till hennes pappa och då minsann somnade hon. Varm och rosig och rufsig i håret. Själv är jag nu dödens trött.
Så nu sitter jag här och försöker skriva ihop nått om ishotellet i Jukkasjärvi och restauranger som brinner. Trött. Orden dansar framför ögonen och halsen svider. Längtar efter värmen. Sol och bad.
Jag MÅSTE byta jobb. Jag pallar inte med dessa arbetstider. Jag blir galen av för lite sömn och inget socialt liv har jag heller. För jag orkar inte. Jag hasar runt som en zombie.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar