Hur orkar vissa människor vara glada jämt? Känner ni sådana människor? Som ler och skrattar hysteriskt åt allting, hela tiden.
Hur är detta möjligt? Och framför allt hur orkar dom? Dom kan skratta sig igenom ett helt möte.
Är dom så där sjukt positiva och glada jämt eller är det bara fake? Jag är djupt imponerad. Men samtidigt så blir jag helt matt. Dom dränerar mig på energi på nått konstigt sätt.
Väntar på svar angående ett jobb jag sökt. Har haft ont i magen i två veckor nu. Positiv och förtröstansfull ena dagen, helt under isen dagen därpå. Det borde vara lag på att människor som varit på anställningsintervju ska ha besked inom en vecka. Fan vad långsamt en del ror. Det verkar som att vissa saker måste valsa runt 7 varv innan någon sträcker ut handen grabbar tag i papprena i luften och säger: NÄ, nu får det fan vara bra. Nu tar jag ett beslut här.
Läskigt hur man hinner rannsaka sig själv under tiden man väntar på att bli ratad. Och det är väl sällan man klappar sig själv på axeln. Jag är bra på att ge andra beröm. Faktiskt. Jag är bra på att se både kolleger och medmänniskor i stort. Men jag är inte så himla snäll mot mig själv alla gånger. Har höga krav. Det har jag ärvt av min käre far.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar