Magkatarr, magsjuka och mens. Toppar ni det? På något sätt…?
Veckan som gick var rätt jävlig.
I natt har jag sovit på soffan. Min sambo blev magsjuk. Helt galet vad dåligt han mått. Han har sprungit 500 gånger mellan sängen och toaletten. Han har legat i fosterställning på golvet och hyperventilerat. Jag blev riktigt orolig. Jag utanför lyssnandes på eländet, handen lätt på handtaget och pulsen bultande som en röd golfboll i tinningen. ”Nu dör han. Det där kan fan inte vara bra…”
Elände. Lät som en kvinna som föder. Djupa, stötvisa andetag. Ett konstigt gurgel från halsen. Trodde han svimmade. Och när jag försiktigt frågade om han var ok: ”Ja för fan, jag mår bara lite illa”. Så typiskt män.
Utöver detta… ett barn med öronont. Vaken fem gånger. En liten tjej med så jobbig hosta att lungorna hotade komma upp. Jag har inte sovit. Jag överdrev. Jag har hela natten legat på helspänn. Lyssnat efter andetag som kanske skulle upphöra. Tröstat gråtande barn och funderat på att ringa ambulansen.
Sen gav jag upp vid 4 snåret och åkte till jobbet. Bara för att komma hem några timmar senare till en man som sitter och äter pyttipanna. Är det så smart sa jag? Ja, är ju skithungrig svarade han. Nu spyr han igen. What can I say? I rest my case...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar