En dag ur livet liksom. Tankarna far som små stressade grisar i huvudet. Vissa dagar förundras jag över att jag inte blir överkörd av en buss. Eller påcyklad. Eller går rakt in i ett skyltfönster. Jag borde låsas in. Är en fara för mig egen säkerhet. På allvar.
Jag funderar och funderar och dividerar med mig själv så till den milda grad att världen omkring mig slutar existera för en stund. Läskigt. Som att köra bil och hamna någonstans där man aldrig varit och man har inte en aning om hur fan man kom dit.
Folk pratar med mig och jag svarar. Men jag har ingen aning om vad jag svarat på. Så plötsligt står jag med en Big Mac i handen fast att jag beställde en cheeseburgare. Eller gjorde jag verkligen det? Och varför dricker jag diet Coke? Jag hatar ju dietläsk?
Åkte till affären för att handla tamponger. Bara det. Jag kom hem med rostbröd, päron, glasspinnar och några apelsiner. Var är tampongerna undrade jag förstrött medan jag tömde påsen. Ja, inte här i alla fall. Och enligt kvittot så har dom inte ens legat i påsen.
Tänk om jag är en fara för mina barn? Tänk om jag bränner ner studion på jobbet en vacker dag? Tänk om jag glömmer att köra hem och hamnar i Oslo? Skulle i och för sig vara lite trevligt, för där har jag aldrig varit.
Jag hoppas att det är den pissiga vintern som gjort mig så här. Jag hoppas att det är våren som gör mig knäpp. Annars vet jag inte vad jag ska ta mig till….
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar