Middag med jobbet. Två glas rödvin. Huvudet är tungt. Det surrar och dunkar envis i vänster tinning. Jag skulle aldrig kunna bli alkis. Två glas vin och jag är helt seg dagen efter. En biljardboll far fram och tillbaka mellan tinningarna och väser envist. "Varför rödvin- du vet ju hur det blir?”… bra fråga, men jag hatar öl och tycker inte om vitt vin. Och dricka starksprit till kalvytterfilé och kantarellsås känns ju så där…. Lite ryskt på något vis.
Jobbade en gång i tiden med en medelålders, ensam och mycket ledsen man. Han drack. Mängder. Kom till jobbet full. Men han ansåg sig inte vara alkis, för han drack bara starköl. Hans definition av en alkis var en person som drack stora mängder vin eller starksprit. Denna man söp ihjäl sig till slut. På starköl. I sin ensamhet och hemma i sin lilla lägenhet. Så tragiskt.
Har köpt en ny väska. Ville ha en svart. Hittade ingen jag gillade. Dom var antingen i samma prisklass som Prada eller så var dom så plastiga att jag lika gärna kunde bära runt mina grejer i en svart sopsäck. Det hade nog till och med varit coolare. Folk hade undrat och jag hade fått vara lite mystisk. Varför bär hon runt på en svart plastsäck och vad har hon egentligen i den? En miljon i kontanter eller någons huvud? Ingen som vet… min lilla hemlighet…
Så det slutade med att jag köpte en gul väska i mjukaste skinn. Den är jättegul. Verkligen. Men jag blir glad av den. Den är lite speciell. Den är gul. Som solen. Och nu är det ju vår, så jag tänkte att det kunde passa. Förresten så är ju svart ganska tråkigt. ”Svart är ingen färg”, som min pappa skulle säga. Och det har han ju faktiskt helt rätt i… det ÄR ingen färg. Och jag, jag gillar färg…
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar