Nu går det inte att ta miste längre. Våren är här. Den har legat och lurpassat ett tag nu. Bakom granarna och stubbarna i skogen. Väntat tålmodigt. Tänk att nio grader och sol kan göra en salig. Lika salig som 32 grader och en sandstrand i Thailand. Det spritter liksom i världen nu. Fåglarna kvittrar. Solen gassar mot en varm husvägg. Det smälter på gatan och ungarna sitter i pölarna i sina fula, nötta och skitiga overaller. Jag struntar i det nu. Jag orkar inte. Sitt ni, jag slänger dom sen. Den här vintern har ändå förstört dom. Nött sönder dom till oigenkänlighet.
Barn som skrattar och hunden som behagfullt sträcker ut sig på en till synes heldöd gräsmatta. Gul och trött. Nopprig liksom. Men det gör inget att världen är så jävla ful just nu. För det kommer en morgondag med hopp om sommar och grönska.
Föräldrar som pumpar däcken på små barncyklar och tvättar bort vinterns alla spår från fönster och bilar. Människor som bott vägg i vägg med varandra i månader, börjar nu plötsligt nicka lite försiktigt åt varandra. Efter en hel vinter av osynlighet. Frånvaro. Svenskar är konstiga. Underliga däggdjur. Som om vi går i ide. Övervintrar. Stänger in oss för att överleva. Jag fick nya grannar i november. Har aldrig sett dom. Ska bli intressant att se hur dom ser ut. Träskmonster eller supermodeller? Ingen som vet. Det blir en överraskning. Vilket som, så hoppas jag att jag kan hålla masken.
Den här vintern kan nog komma att gå till historien. Man kommer att prata om vintern 2007 om 100 år. Om att den var den snöfattigaste i mannaminne. Så vida det inte bara blir värre och värre och vi kommer ha sandstranden på tomten om 20 år. Ingen som vet liksom. Men denna vinter kan ändå sammanfattas som snöfattig och sjukdomsstinn. I alla fall i vår familj. Fan vad skönt det är att ljuset i alla fall är här. För det var på håret. Att vi tog kollektivt självmord. Mja, det var i alla fall nära att vi tog ett förhastat beslut, sålde allt och flyttade till Thailand.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar