Tänk vad olika barn kan vara. Fast att dom är syskon. Jag är välsignad med en liten kille på 4 1/2 som hatar att klä på sig själv. Som gnäller när jag inte tar av honom skona. Som står helt handfallen och glor på overallen. Som skriker i frustration när strumporna hamnar snett så att hälen hamnar ovanpå foten.
Sen i andra ringhörnan har jag en liten donna som trots sin ringa ålder är tvärtom. Hon skriker som en stucken gris och ålar som en inoljad säl när jag ska ta på henne kläder. Det tog ett tag innan jag förstod vad hon menade. Men numera så lägger jag allt i en hög på golvet. Och minsann… på ett kick så har ungen klätt på sig allt själv. Även smutsvätten om den råkar ligga bredvid. Helt på egen hand.
Just nu är favoritstassen galonbyxor och stövlar. Helst naken under. Hon tar av och på sig hela dagarna. Kan sysselsätta sig i timmar med att prova andras kläder och skor. Lager på lager. Gärna två overaller. Det är en utmaning det.
Det som inte är så roligt är att hon börjat plocka grejer ur tvättkorgen. Hon fattar ju inte. Men jag VET ju vad som finns där i. Och det är inte mumma direkt. Så jag måste nog införa ett nytt system. Den som blir svårast att lära är ju sambon.
Han lägger sina kallingar BREDVID korgen. Sparkar dom i en elegant båge från sin fot åt tvättkorgens håll. Problemet är att dom aldrig hamnar i. Inte ens om han gör det manuellt. Undra om det finns en manual på Internet. Såna förstår han. Inte om jag ska visa och förklara. För hälften av det jag säger studsar av honom som små elektroner.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar