Idag strilar regnet över världen. Är hemma med lilltjejen som kräktes över hela matbordet igår kväll. Konstigt hur det är när man får barn..?
Förut kunde man sympatispy när en kompis fyllekräktes i ett buskage. Nu fångar man det i händerna för att slippa få det över maten som står på bordet. Man torkar diarréer som sitter långt upp på ryggen på ungarna. Som väller ut över blöjkanten. Man blinkar inte ens när dom spyr över hela köksgolvet. Fiskar upp bajs ur badkaret och rycker på axlarna när dom suger på toalettborsten.
Vad fort man kommer över den där ”kräk och äckel” tröskeln.
Men idag känner jag… jag vill ha tillbaka mitt liv. Jag vill ha tillbaka min identitet. Jag vill sova på nätterna och jag vill kunna vara uppe till midnatt utan att få ångest. Jag vill sova länge på mornarna. Kunna äta frukost i lugn och ro. Och jag vill slippa alla sjukdomar.
Jag vill vara en partypingla igen. Glad och glättig. Inte trött och seg. Jag vill slippa ha ögon i nacken och bara slappna av.
Jag måste köpa flytspackel, så att jag kan täcka alla bekymmersrynkor som jag har i pannan.
Lyx nu? Att få sova middag.
4 kommentarer:
Jag sitter här och småskrattar lite över ditt inlägg. Så sant! Men tro mig, det blir bättre ju äldre barnen blir. Nya bekymmer kommer, förvisso...men...
Förstår dig - nånstans när spyorna når en till halsen brukar gränsen vara nådd. På det sömnbrist. När maken kommer hem kan väl han ta över medan du stoppar i öronproppar och går för att sova eller så åker du in på bio ensam, köper popcorn, en läsk och sjunker ner i biomörkret medan du flyr verkligheten en stund m h a en hyfsad film. Lovar att det kommer att kännas bättre efteråt. Eller ta jycken på en långpromenad i regnrusket... Kram!
Carina- jag saknar dig. Kom och rädda mig. Kram och trevlig helg!
/Jo
Börjar bli dags att ses. När kommer du ber till Sthlm? Kram C.
Skicka en kommentar