Jag vill inte. Vill verkligen inte. Jesus vad det tar emot. Måste. Återuppta mina promenader. Den enda motion jag egentligen får. Gillar inte gym. Kan inte gå på gympapass på grund av mina knäppa och otroligt oregelbundna arbetstider.
Nu är det sol och varmt. Bara att köra igång. Det som från början bestod av en liten tapper grupp, är nu bara jag. Sakta droppade dom av. I en bestämd ström. Nu kämpar jag på själv. Varje kväll. Åtta kilometer. Roligare när man har någon att prata med. Men icke. Jag får lida utmed gångvägarna i min ensamhet.
Annars kommer jag få tillbringa sommaren i vassen. Iförd våtdräkt.
Det här med karaktär är inte min grej alltså. Och det har straffat sig. Jag är inte tjock. På långa vägar. Men efter två barn och några hundra bullar och diverse godsaker, så känner jag mig fet, slapp och likgiltig. Lägg till det, blek och glåmig. Jag är inte på topp direkt. Och det ger mig ångest.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar