Det är nu det gäller känns det som. Upp till bevis. Vässa tänder och armbågar för nu är det allvar. Jag ska på intervju. Till gymnasieskolan jag pratade om. Gruppintervju. Känns knepigt?! Vad är det? Vad går det ut på? Och shit vad läskigt att behöva frotteras med gud vet hur många andra som OCKSÅ vill ha det där jobbet.
Ska jag vara mig själv, eller lite mindre mig själv, eller någon helt annan? Lägga band på mig eller ta plats? Dessutom något som jag tycker känns lite knepigt… här uppe är jag liksom lite kändis. Så är det bara. Folk känner igen mig, vet vem jag är. Är det bra eller dåligt i en sån här situation? Tänk om min chef får reda på att jag söker andra jobb. Vad fan gör jag då? Jag kan ju inte vara mindre hemlig om jag sitter i en gruppintervju…
Nu har jag två veckor på mig att fundera över detta. Varför gör dom så? Kunde dom inte ha tagit det nästa vecka? Gruppintervju… känns lite som i skolan när man sjöng… ”denna bollen den ska vandra” och ”Jag heter Karin… vad heter du”…
1 kommentar:
Gruppintervju TROR jag innebär att det är fler på arbetsplatsen plus eventuell rekryterare som intervjuar dig för att spara tid och pengar - annars måste ju alla desa personer träffa dig vid flera olika tillfällen. Var dig själv men mer nertonad, det rådet gäller alla på anställningsintervju. Kom ihåg att titta alla i ögonen vid något tillfälle, bli inte flickigt fnittrig när du pratar med en karl och bossig när du pratar med en kvinna - hitta ett mellanläge som funkar för alla, oavsett kön eller ålder. Att du är lokalkändis betyder nog att de grillar dig lite extra, dels för att kolla vem människan bakom myten är men också för att de nog är nyfikna på dig och vill prata lite extra med dig. Du är varm, intelligent och fyndig. Dags att börja med affírmationer framför spegeln varje kväll. DU är PERFEKT för jobbet! Håller tummarna.
Skicka en kommentar