Svårt att säga nej... jajjamensan!

Jag är trött. Huvudet känns som om det är fullt av fetvadd och jag är darrig i benen. Känner att jag inte räcker till för allt och alla. Men kanske är det så att jag fyller mina dagar med för mycket. Rädd att missa något så använder jag nästan skohorn för att få plats med allt. Dygnets alla minuter trycks ihop till en seg massa som gör att jag vare sig kan ta bort eller lägga till. Jag gör långa mentala listor på allt som jag måste hinna med och absolut inte får glömma bort.

Så många som alltid vill ha något av mig. Min arbetsgivare, min man, mina barn, mina vänner, hunden... utöver detta mina egna ambitioner och mina egna krav.

Kan du fota oss?, Kan du gå ut med mina hundar?, Mamma kan du måla med mig?, Går du ut med hunden?, Har du rapporten färdig?, Åker du och handlar innan du kommer hem?, Kan du hjälpa mig att översätta det här?, Är det ok om du passar X medans jag åker ner en sväng på stan?...

Jag vill så gärna. Vill ställa upp. Vill hjälpa till och finnas till hands. Men nu har det tagit stopp tror jag. Måste lära mig att säga nej utan att få dåligt samvete.

Just nu har jag en trötthet som sitter i hela mig och går inte att sova bort. Bara..trött helt enkelt.