Det är inte precis så att jag har lite att göra om dagarna. Allra helt när jag jobbar. Då är det liksom full rulle med heltidsjobb, två barn, hund, hus, matlagning, handling, städning, aktiviteter utanför hemmet och en karl som stundtals är borta mycket.
Jag har liksom att göra. Och stundtals känner jag mig rätt sliten. Ändå så sa jag ja när min svåger undrade om jag kunde hjälpa honom att översätta en manual till en en tingest som han ska börja sälja genom sitt företag.
Återigen. Hur svårt kan det vara då?, tänkte jag. En liten fisig manual. Till en manick. Det fixar jag.
Nu sitter jag här. Med manualen. Och svettas. Och sliter mitt hår. Jag som trodde att jag var hyfsat bra på engelska. Men när inte ens orden finns i alla jordens lexikon på nätet då blir jag lite darrig. Varför sa jag ja till detta? Det kommer ju ta åtskilliga timmar att plöja igenom dessa 50 sidor. Jag har ju knappt tagit mig igenom ”hej och tack för att du väljer att använda dig av…”
Jag är för snäll.
1 kommentar:
Ja, snällhet kan få en att slita sitt hår. Har också suttit med instruktionsmanualer och det är inte lätt på engelska. Ibland bara försvinner alla ord!
Skicka en kommentar