Nu har det hänt. Nu är det officiellt. Jag tänder ljus på köksbordet varje morgon. Jag har rumpvärmaren på i bilen på väg till jobbet. Jag har jacka på mig när jag går med hunden. Strumporna har jag grävt fram ur lådan längst in i garderoben. Och jag har bytt ut min solgula väska mot den svarta. Hösten är här.
Även om sommaren envist försöker hänga sig kvar och kommer ge oss några varma dagar till fram över, så är det ändå bara att konstatera att det börjar bli kallt. Igelkotten som bor hos oss under vintrarna letar nu febrilt efter någonstans att ta vägen. En ingång under huset.
Nu går vi denna underbara tid till mötes som innebär att jag fryser i stort sett jämt. Hela förra vintern satt jag på jobbet med halsdukar och sjalar på inne. Tycker inte om när det är kallt. Trivs inte när jag måste frysa.
Det är nu man skulle vara pensionär och kunna styra kosan mot vinterboendet i Spanien. Jag är som en jävla igelkotte. Vill bara gå i ide.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar