Har man tagit fan i båten så får man ro den i land... typ...

Idag har jag tagit tjuren vid hornen. Hoppat mot avgrunden. Gjort en chansning. Jag har gjutit ett betongbord. Det var ett smärre helvete. Faktiskt. Jag tänkte i min enfald: Hur svårt kan det vara? Sådär som jag alltid tänker. Och ryker lite på axlarna. Sen kavlar jag upp ärmarna och hugger i. Och så tokskrattar hela livet åt mig.

För... det skulle blandas och skakas, och smetas och skakas och dunkas och sprutas och kletas och dunkas. I en helvetes lång tid. Misstänker att resultatet som vi kan beskåda om 4 dagar kommer vara skit i allafall. För om jag hade gjort aningens lite mer research så hade jag insett att vi gjort typ hälften fel. Och skakat på det alldeles för lite.

Sen ska skiten slipas med betongpapper och vatten och det ska vaxas och poleras och en massa annat. SEN kanske man har ett betongbord. Om man orkar ta sig igenom hela proceduren. Jag som har en tendens att tröttna när det blir tråkigt.

Jag som trodde att det bara vara att hälla skiten i en form. Sen klart. Vóila!

Jo tjena...