Syster med familj på besök i helgen. Stormen drar igenom huset när dom är här. Hög ljudvolym, spring i små barnsben. Öppnar dörren och det är som att slås av ljudvolymen från en rockkonsert. Tjoff! Rakt in i väggen. Tystnaden när dom far är lika kompakt. Lämnar mig tom i själen med en längtan efter mer. Tiden går alltid alldeles för fort. Timmarna var alldeles för få.
Vi sover trångt och vi sover dåligt. Men det gör inget. Värmen i skratten är värt allt.
För övrigt vill jag bara säga att rätt låt vann. Vilken donna. Tänk alla som ondgör sig över Perellis botoxade panna, fyllda läppar, höga klackar och pangamani. Sina koordinerat klädda små pojkar. Välpolerade make och vräkiga villa. Det är bara att erkänna. Vi är bara avis. Klart vi skulle handlat Gucci och suttit på ansiktsbehandlingar varje dag om vi bara haft råd. Hon har jobbat sig upp. Varit envis. Hon ska ha all cred. Så det så.
1 kommentar:
snart kommer ni hit o vi ses igen...:-)
saknar er varje dag o önskar att ni var nära... syster.
Skicka en kommentar