Vet ni… många jag känner pratar om sin framtid och sina drömmar. Om saker dom vill göra och platser dom vill se. Dom åker på semester och under tiden dom är på semester så sitter dom och funderar över vart dom ska resa nästa gång. Och glömmer liksom att njuta här och nu. Glömmer att leva i nuet.
Är det så att vi känner oss stressade över att vi kanske inte kommer hinna med allt? Att vi är så bekymrade över att vi inte hinner fylla livet med precis ALLT att vi liksom rusar rakt igenom livet, utan att stanna och missar allt fint på vägen..? Medans jakten på det perfekta livet pågår för fullt, så missar vi att andas in vårluften och titta på svanarna som kommer flygande i V- formation? (japp, dom kom idag minsann)
Jag har också en lista över en massa saker som jag vill göra och hinna med. Platser som jag vill besöka. Och om jag hade obegränsat med pengar så skulle jag nog göra precis allt jag ville. Nu är så inte fallet och det krävs idogt sparande och vändande på slantarna innan vi kan göra saker som är lite utöver det vanliga.
Sen vet jag inte i ärlighetens namn vad jag vill göra om 10 år? Vet inte vad som egentligen skulle göra mig lyckligast? Jag testar mig fram och det känns lite läskigt ibland. För när man är vuxen så borde man liksom ha en PLAN. Standardformulär 1a liksom. Bara att följa och pricka av. Men jag vill inte ha ett sånt liv.
Jag är för ombytlig. För nyfiken. Och alldeles för rastlös och otålig. Ingen trygghetsnarkoman. Jo, en viss trygghet vill jag ju ha. Kanske mest för mina barns skull. Men jag tror det är bra att ha ett inre driv som går ut på att man inte bara nöjer sig. Finner sig i situationen och ger upp.
För jag vill inte sitta där när jag är gammal och trött och ångra att jag inte gav liv åt någon dröm som jag gav näring åt hela mitt liv, utan att ta chansen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar