När jag åkte till jobbet i morse så stod solen högt på himlen och härliga ljumma vindar svepte om mig. 18 grader varmt redan klockan 07.00. En klarblå himmel över mig och grannens vattenspridare som råkat stå på hela natten. Antar jag.
Björkallén ner mot riksvägen. Skira gröna blad mot allt det intensiva blå. Material för en hel reklamfilm om den svenska sommaren. Så fick jag plötsligt lite ångest. Vemod. Vetskapen om att det snart är över. Så tråkigt att man ska behöva känna så. Redan nu innan det knappt har börjat.
Kanske är det minnet av de senaste somrarna som etsat sig fast och alltid lämnar mig med en viss skepsis inför vad som väntar nu. Får vi en fantastisk sommar- eller blir det bara skit igen? Vågar vi hoppas eller är detta de få dagar vi får. Är det slut sen?
Denna sommar som alltid betyder så mycket för oss svenskar. Som vi sätter sådana förhoppningar till. Som vi har sådana krav på och som vi alltid blir så besvikna på om det inte blir sol.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar