Det är så sorgligt. Så otroligt overkligt. Men samtidigt så väntat. En stor stjärna är död. Borta för alltd.
Denna man och världsartist som gav så mycket till världen i form av musik, dans och show. Som inte fick så mycket mer tillbaka än hån och fniss. Människor som pekade finger. Det är dessa människor, kolleger och främlingar som nu kommer att trängas på hans begravning för att kunna säga till sina vänner och barn: "I was there".
Som jag lyssnade till Michael Jackson. Tapetserade mitt flickrum med bilder på honom. Då var han fortfarande vacker. Han var magisk och han var hyllad. I många år har han nu hånats. För sitt utseende och för sitt sätt att vara.
Så mycket som låg bakom denna förändring som vi aldrig kommer få veta något om. En nedgång med sikte på träsket. På samma sätt som Elvis avslutade sina dagar. Som Marilyn. Tragiska, trasiga och patetiska. I en sjukhussäng i ett rum fyllt av läkare.
Världens falskhet får nu ett ansikte. Det stavas Michael. I dagar så kommer vi nu matas av bilder och musik. Kändisar som ska klämma fram en tår och verkligen understryka hur tragiskt detta är. Hur synd det är om världen som nu förlorat en världsartist vars mått och dignitet aldrig mer kommer att införlivas.
Hollywood kändisar som pakat finger och skakat på huvudet i år åt en människa som i slutänden inte klarade av framgångarna. Hollywood kändisar med egna problem och eget missbruk. Fast i det dolda.
Jag tycker synd om denna man. Som var så hyllad i så många år och som nu tränade sig själv till döds inför sin comeback och fick avsluta sina dagar i en sjukhussäng. I sviterna av en hjärtattack. Det är nästan lite surrealistiskt.
Det är ledsamt. Att en sån stor stjärna som flög så högt, kunde sjukna så lågt. The King Of Pop. Vila i frid. För nu har du äntligen fått frid.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar