Det är vår i luften nu. Den ligger där och trycker, men jag ser den allt. Känner den mot kinden. Solen skiner från en koboltlblå himmel och fåglarna gör små trevande försök att sjunga. Testar rösten. Håller den? Det droppar sakta men rytmiskt från tak och rännor. Bara för att frysa till igen under natten. Ett steg fram och två steg tillbaka. Precis som det ska vara när våren tvekar.
Kisar mot solen och gör en lista i huvudet över saker som jag borde göra. Leta fram barnens skolåda. Så att vi är beredda. Det är ju så. Vi tenderar att klä av oss alldeles för tidigt i vår iver över att våren sömnigt sträcker på sig. Längtan blir för stark. Vi skiter väl i vitsipporna. Fram med promenadskorna.
Jag borde se över mina stackars fötter. Som lidit helvetets alla kval under vintern. Jag gillar inte skor så värst. Är nog ett barfota barn innerst inne. Så nu behöver fötterna lite kärlek. Ett fotbad och pepparmyntslotion.
Jag kisar genom smutsiga fönster och inser att även dom behöver ses över. Smuts och små barnhänder lyser obarmhärtigt emot mig. Suckar. Inser att jag tycker panoramafönster är grymt överskattade. Undra om det är dyrt att anlita någon som tokstädar hela huset?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar