Kilona rasar. Jag känner mig smärt och smidig och lätt på foten. Jag motionerar och strålar ikapp med solen. Jag älskar livet och är tillfreds med allt. Som En Betty Crocker reklam ungefär.
Nä inte riktigt. Jag kämpar på. Dock inga mackor på tre veckor. Fan vad jag är bra. Jag har brutit ett beroende. Är inte längre narkoman under kolhydraterna. Jag kan säga nej. Utan att få ångest och slänga mig ner på golvet och hulka. Är liksom inte lika sugen längre.
Dock kom jag på varför jag börjar må illa när jag äter nötter. Trodde att jag kanske var allergisk eller nått. Min mamma spyr nämligen som en iller så fort hon får i sig pinjenötter. Så jag började fundera. Och mådde illa. Gick hem och läste på påsarna. Då hade nötternas ”bäst-före-datum” gått ut för över ett år sen. Inte undra på att jag mådde dåligt.
Nötter härsknar ju. Och en massa annat äckligt. Och då spydde jag nästan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar