När jag var liten ville jag bli veterinär. Klappa gulliga djur och mata dom med nappflaska. Tills min pappa upplyste mig om att om man är veterinär så träffar man nog mest sjuka djur. Djur som måste få sprutor. Djur som dör. Då tappade jag intresset. Tjusningen försvann och jag blev lite deppig.
Idag 25 år senare. Så skulle jag kunna tänka mig att bli polis. Superpolis. Superhjältepolis. Någon som verkligen städade upp. En gång för alla. Fasen vad jag retar mig på saker. Vad mycket det är som gör mig förbannad. Och som aldrig verkar ordnas upp. Rättas till.
Ni har säkert hört det förr. Men vad är det för fel på ungdomarna idag? Var är deras föräldrar? Vad är det som händer?
Jag bor ett stenkast från en lite större väg. Stadsbussen kör sträckan förbi. Busskurerna är sönderslagna i stort sett varje dag. Dom lagas och blir sönderslagna. Om och om igen. Ungarna eldar i elskåp och brevlådor. Dom bryter tjocka grenar från folks fruktträd, dom plågar änder till döds genom att fånga dom med ståltråd och låta dom strypas till döds långsamt, dom förstör lekparkerna genom att elda, klottra och bryta sönder, dom kastar stenar mot gatlyktor och dom sparkar ner papperskorgarna där folk slänger hundskit. (stackars den som måste ta hand om det)
Jag blir så trött. Så less. Och när man hör talas om vuxna som står och fnissar när dom berättar om att dom fick hämta sin 12- åring nere på stan vid 5-tiden på morgonen någon helg.... så kan jag inte låta bli att tänka: "Vad fan är det för fel på dig?"
Det är precis som att det har blivit fult att sätta gränser. Man är taskig när man säger ifrån. Dum och elak när man säger nej. Idag ska man vara polare med sina ungar. Man ska prata om allt och man ska gå på krogen ihop. Då är man en bra morsa.
Men jag tror man lurar sig själv då. För hur "snäll" du än är med dina ungar så kommer dom ändå aldrig anförtro dig allt. Sannolikheten att dom kommer hem och är på smällen/gjort någon på smällen är så oändligt mycket större. Tror jag. För barn som inte har fått gränser och krav skiter i allt och kliver rakt över alla gränser som finns. För som ung är man ju odödlig. Och man vet allt. Tror man.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar