Ibland kan jag känna att jag inte vill jobba med människor. Att jag kanske skulle göra mig bättre ihop med djur. Tyst och stilla. Ingen som säger emot och ingen som springer runt och leker ”know it all”.
Har svårt för ”skvallerbytta bingbong” mentaliteten. Har en sån kollega. Fast hon sitter i England. Hon verkar ha svårt för att få ett nej och hon verkar ha OTROLIGT svårt för att lösa problem på egen hand. Varje gång nått inträffar så ska hon kalla in sin chef som ska sitta via högtalartelefon och backa upp henne. Otroligt obehagligt. Två mot en. På högtalartelefon. Över Atlanten. Skällandes.
Kan hon skylla på någon annan så gör hon det. Även om det uppenbarligen är hennes fel så försöker hon få det till att det är någon annans fel. Eftersom den personen var otydlig och hon missförstod. Varje gång hon stöter på patrull så kallar hon in sin chef. Som på alla sätt ska försöka köra över ett beslut som huvudkontoret i lilla Sverige har fattat.
Hatar faktiskt sånt. Osjälvständiga människor som inte kan fixa saker på egen hand utan alltid måste ledas av chefen. Människor som skyller minsta lilla misstag på någon annan. Som slår ifrån sig om det så bara är kopiatorn som ballat ur. Som vill framstå som ofelbara fast att vi alla vet att vi alla gör fel ibland. Och det är ok. Det är bara mänskligt. Så det så!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar