Alltså... det snackas ju mycket om Tiger just nu. Hur han betett sig. Om det är sant. Vad han gjort. Och framför allt med vem han gjort det?Det pratas på mitt jobb också. Jag jobbar med många kvinnor. Det som slagit mig är att många av dem resonerar som så att man måste ju kunna reda ut det, man måste ju förlåta. Är det inte vår mänskliga plikt att förlåta? Där står jag och bara gapar. Funderar på om de inte hör själva hur de resonerar.
Jag förstår att Elin gick lös med en golfklubba. Det skulle jag också gjort. Maken till förnedring. Publik otrohet. Planerad otrohet. Snuskeri och snuskera på hotellrum världen över. Smusslandet med sms. Lögnerna som säker pågått i flera månader. Nekandet. Det okontrollerade kliandet i skrevet.
Jag tror att alla kvinnor som vägrar ta skit, skulle plockat upp en golfklubba om en sådan fanns tillgänglig. Det handlar om självkänsla. Att man inser och vet att man förtjänar något bättre.
Jag skulle hellre leva ensam än fortsätta med en man som varit otrogen mot mig. Skulle aldrig kunna lita på honom igen. Misstankarna skulle alltid ligga och gro under ytan. Vad är det för liv?
Kalla mig galen. Kalla mig rabiat och oresonlig. Kalla mig hjärtlös och oförmögen att förlåta. Men den dan min karl är otrogen så är inte jag den som är den. Vi har inga golflubbor hemma, men det funkar säkert lika bra med ett stålrör.
1 kommentar:
Det är aldrig rätt med våld dock, tycker jag. Lika hemskt med en hustru som
misshandlar som en man. Och med tillhygge också, jag kan verkligen inte förstå alla som hyllar Elin där.
Otrohet är inte heller rätt, men det ursäktar inte misshandel.
Skicka en kommentar