Idag hade en flicka i skolan sagt till min drygt 6- årige son att han är snygg. Vet inte om det riktigt är det ord jag själv skulle välja med tanke på gluggen han har mitt fram i munnen numera. Men smaken är ju olika som sagt. Det börjas nu.Får lite ångest av alla jobbiga samtal som jag måste ha fram över. Har bestämt mig för att säga som det är. Utan krusiduller. Hade önskat att mina föräldrar hade gjort det. Ibland är det kul. Ibland är det skit. Helt enkelt.
Att vara olyckligt kär är det värsta som finns. Det gör så ont så ont. Synd att man inte kan fråga chans på folk på samma sätt som när man var barn. Allt var enklare förr. När man var liten. Rakt på sak. Och det var lättare att gå vidare. "Nä, jag hjärta inte dig"... Man frågade chans på någon annan istället helt enkelt. Det var inte så noga.
Jag önskar mina barn kärlek. Och många vänner. Sen får det bli hur det vill med allt det andra. Bara de har ett hjärta som kan svämma över. Och modet att visa det utan att skämmas efteråt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar