Är det bara jag?

Som efter ett nederlag. Liksom tänker. Det var nog lika bra. Och faktiskt menar det? Att det nog var lika bra. Att det inte blev något. Att det nog var meningen. Att det kommer något bättre. Snart. Något mycket bättre.

För jag gör så. Jag känner ganska tidigt vart det barkar hän. Och så är jag ledsen en stund. Men sen gå det över. På riktigt. Jag känner verkligen att det var lika bra. Och så går jag vidare.

Vet inte om det har med mitt tålamod att göra. Eller brist på. Jag ids inte vänta. Jag går liksom vidare. På en gång. Ids inte vänta på dem som inte med en gång kan se min förträfflighet. Velighet är inte min grej.

Så att skicka ett brev till mig. Om att tjänsten tillsats av annan sökande. Är SÅNT slöseri med porto. För jag har redan gått vidare. För länge sedan. Kan ni inte fixa det inom rimlig tid. Så skit i det. Efter fem veckor. Inte ok.