Att bli arbetslös. Känns så läskigt. Jag känner mig så ratad. Obehövd. Icke önskvärd.Tiden rinner iväg. Och trots att jag uttömt alla idéer jag haft, följt alla spår, sökt en massa jobb, varit på intervjuer... så har inget förändrats dessa månader.
Det gör mig rädd att jag trots min utbildning, kompetens och erfarehet inte kan få jobb. Tänk alla dessa människor som inte har det jag har. Inte undra på att de inte får jobb. Konkurrensen är helt sjuk. Som att ge sig ut och försöka simma med pirayor.
Ska det vara så här nu. Resten av mitt liv. Den ständige vikarien.
1 kommentar:
Känner verkligen med dig. Det måste vara en fruktansvärt jobbig känsla att inte veta vad som kommer att hända. Speciellt när man vet att man är bra på något!
Skicka en kommentar