Jag har alltid sagt att det här med botox. Är läskigt. Iallafall hos dem som blir beroende. Som fyller upp varenda liten por. Urskiljningslöst. Så att de knappt kan le. Utan att se helt galna ut. Jag har tänk så länge.I morse insåg jag plötsligt. Att jag har en panna som ser ut som en stäpp i Afrika. Bokstavligen. När hände detta? Varför har jag inget märkt?
Och varifrån kommer den djupa "bekymmersrynkan" mellan ögonbrynen? Har den alltid varit där? Den är ju så djup att jag kan köra ner ett mynt där. Povel Ramel skulle bli avundsjuk.
Karaktär skulle någon säga kanske. Trött säger jag. Jag blir 35 till våren. Har aldrig någonsin funderat över min ålder. Aldrig någonsin haft ångest över att siffrorna tickar förbi.
Nu vaknar jag med ränder efter kudden i ansiktet . Som inte ens har försvunnit när jag kommer till jobbet. Måste lära mig att sova på rygg.
När blev det så här? Skit också...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar