söndag 13 september 2009

Snälla säg att jag inte är galen...

... som har dragit igång det här. Som rusar genom listorna av coola leverantörer och tillverkare som en liten unge rusar runt på Lisseberg. Hänförd, entusiastisk och lyrisk.

Min största fiende just nu är min egen rädsla. Hon sitter på min ena axel och väser lite. Jag klappar till henne ibland, men hon gör sig påmind ändå. Hon när det där lilla unset av tvivel som jag, mitt i min eufori, ändå kan känna av.

Jag är ingen lagommänniska. Har aldrig nöjt mig med lagom. Jag vill tro att jag kan få ut precis vad jag vill av det här livet och att det bara är jag själv som sätter gränser och begränsningar.

Jag känner hur skrattet bubblar i bröstet på mig nu. Men klumpen i magen är kvar. Märklig känsla. Sådana kontraster. Snälla sig att det här kommer funka. Jag behöver höra det.

Som en boxare innan match känner jag mig som. Laddad, men skitnervös.

4 kommentarer:

Mrs. S sa...

Det kommer att funka!!

Carina sa...

Låter kanon- du är driven, smart och oändligt klok Jo. Äntligen säger jag. Vad är det värsta som kan hända? Som jag ser det är det värsta att aldrig prova om vingarna bär. Inte att mysslyckas. Det tror jag inte du gör heller och dte där med att din smak är för smal - var får du allt ifrån Jo? Sitt inte på din kammare mer, ut och tjäna pengar på din egen dröm. Lycka till och varm kram Carina

Tingeltangel sa...

Det klart att du klarar det. Det är underbart att förverkliga drömmar. Att våga ta steget. Jag är så nyfiken på vad det är du skall göra. Jag har inte riktigt förstått det än... Jag är också egen företagare. Ibland saknar jag tryggheten i en fast anställning men för det mesta är jag glad för alla fördelar det innebär.

Christine sa...

Häftigt, detta grejjar du!! Kram