torsdag 30 juli 2009

Vad kärlek är...

2 kommentarer:

Tingeltangel sa...

Så fint. Jag blir alldeles tårögd.... Har du det bra? Jag blev lite orolig över din beskrivning av campingturen. Jag vet att jag aldrig hade klarat det. Då hade inte ens den fina dikten kunnat hålla kärleken på rätt spår.

Johanna sa...

Ordningen är återställd. Lugnet har lagt sig. Det är bara att inse att jag lever med två barn spm båda befinner sig i någon form av trots och frigörelse. Försöker andas djupt och intala mig själv att det måste vara jobbigast för dem. Med ett humör och åker berg&dalbana från det de vaknar tills de somnar. Funkar oftast, men inte alltid. Pratade med en granne som har barn i samma ålder och hon började gråta när jag spontant sa hur jävla jobbigt det är just nu vissa dagar. Hon sa: Tack för att du säger detta. Jag började tro att mina ungar blivit galna.

Så det är bara att kämpa på och lirka vidare.
Hoppas att du har det fint i sommarvärmen, som faktiskt tittar fram då och då.

Kram J.