Jag försöker söka nytt jobb. Det går inget vidare. Idag har jag att välja på mediasäljare på SIBA, indisk kock, teletekniker, biträdande restaurangchef eller serveringspersonal. Av vilket jag inte är kvalificerad till något.
Vet att jag borde flytta. Att vi ”borde” bo i Stockholm. Där skulle jag få jobb. Kanske inte lätt som en plätt. Men i alla fall lättare än här. I december går mitt självvalde vikariat ut. Då kommer alla kvinnor som varit hemma med sina bäbisar välla in genom dörrarna på jobbet. Jag har inte en suck att få vara kvar. Inte i dessa tider. Men jag vill inte bo i Stockholm. Tycker inte det är en stad för mig. För mina barn.
Jag visste vad jag gav mig in på när jag hoppade av från ett stressigt jobb på tv efter 7 intensiva år. Jag visste och brydde mig inte ett skit. Jag var less, hade fått nog, var ledsen, slut och besviken. Jag såg bara en utväg, en möjlighet och tog chansen. Utan att blinka. Tågade glatt i hågen ut genom dörren, vände mig inte om en enda gång. Nu är läget lite annorlunda.
Här sitter jag nu med suget i magen. Lusläser tidningar och jobbsiter och tjatar hål i huvudet på mina ynka kontakter. Räknar dagarna. Plötsligt så känns jul/nyår alldeles för nära inpå.
2 kommentarer:
Pja du, ibland är vill och måste inte alltid samma sak, appropå det där om var du "vill" bo...
Det ordnar sig säkert! =)
Skicka en kommentar