När jag var yngre såg jag alltid ut som en vandrande reklampelare för konstfack. Eller i alla fall som en ung designstuderande. Det var mycket färg. Och mycket mönster. En del fick nog en psykedelisk chock när de öppnade dörren och inte hade räknat med att se mig utanför. Jag älskade färg. Mest rött och orange.
Idag kan jag sakna min passion för färg. Funderar på när min försiktighet började smyga sig på? Nog för att jag gillar färg fortfarande. Men ganska måttligt. Min garderob innehåller nog mest grått idag. Något mer färg när det är sommar. Eller det är då jag har färg måste nog erkännas. När det flesta drar på sig vita jeans så ser jag ut som karnevalen i Rio.
I vintras köpte jag EN tröja som inte var grå, svart eller mörkt lila. Den var gul. Och när jag ser på människor runt omkring mig på jobbet så inser jag att det liksom är en fålla jag har hamnat i. För vi klär oss rätt lika. Klassiskt, lite stramt och tråkigt. Fillippa K har blivit som 80- talets furumöbler. Så jävla tråkigt. Och så otroligt intetsägande och politiskt korrekt.
1 kommentar:
Du har inte blivit tråkig utan vuxen med ändrad smak:-)...//E
Skicka en kommentar