Äntligen åter!!

Om det är semester att åka husvagn i 14 dagar med två barn under fem år..? Nä. Inte speciellt. Det har varit roligt. Men det har inte varit semester. Vardagen och rutinerna flyter ju på som vanligt. Något ruckade. Men inte nämnvärt. Enda skillnaden har varit att vi levt på 8 kvadratmeter, utan toalett och ordentligt med vatten. Ett kylskåp som krånglat från dag ett och en otroligt obekväm säng. Jag har längtat ihjäl mig efter min säng, en varm dusch och ordentligt hemlagad mat. Utan sur mjölk.

Vi har flackat runt lite, men mest varit på västkusten. Halmstad, Strömstad, Tylösand, Falkenberg, Orust, Tjörn, Lysekil och Smögen. Pretty much so. Älskar västkusten och insåg bara mer hur jävla fel jag bor idag. Jag ska leva vid havet. I grönskan. Inte i en stad som ligger vid havet, men som gör sitt yttersta för att stänga det ute. Om vi nu inte räknar med skrytbygget ute på holmen. Där dom rika och fina kan få skryta med att dom kan skåla med havet varje morgon när dom dricker sitt kaffe. Vi andra får sätta oss i bilen och åka minst 20 minuter för att ta oss till havet. Ett hav som vi bor precis intill, men som kommunen valt att bygga bort.

Hur som helst… vi har badat, fiskat krabbor, jag har ramlat i sjön med kläderna på, sonen har fått en mås rakt i ansiktet med fläskläpp till följd, vi har ätit svindyra färska räkor, varit på Nordens Ark, stoppat enkronor i sunkiga kampingduschar och tvättat oss fort som galningar eftersom två minuter går ruskigt snabbt, vi har grillat konstiga korvar och ätit mjuka ostbågar. Vi har sovit illa, men ätit frukost i solen. Vi har suttit i långa bilköer och glott på Hells Angels knuttar. Vi har åkt färja och ätit alldeles för mycket skit. Vi tenderar att göra det i min familj. Äta och fika.

Nu sitter jag här. Lycklig över att vara hemma. Med tvätthögar som inte verkar minska hur många maskiner jag än kör. Ser barnen återförenas med sina lekkamrater. Hör deras skratt och förtroliga samtal. Ordningen är återställd. I alla fall för en stund.