tisdag 12 augusti 2008

Det är som ett skämt...

Det är kaos hemma nattetid nu. Jag är trött. Så in i döden trött.
Vi springer som små illrar mellan rummen där barnen gastar och gråter om vartannat och plötsligt slår det mig… att det nästan är lite komiskt… surrealistiskt. Som att se sig själv utifrån. Görandes saker som huvudet inte alls är med på, kroppen bara gör det ändå. Per automatik.

Och mornarna är nästan som att se ”Svensson Svensson” på tv ungefär…. Det bara rasslar till på gatan när solen är på väg upp, alla hämtar unisont in tidningen och hänger upp flaggan och så går livet vidare… som om natten inte alls funnits… som om den inte alls varit skitjobbig.

Och sen när gryningen kommer så sitter man hålögd och utpumpad på jobbet och blåser på en kopp te. Mantrat klingar i bakhuvudet. Bit ihop-bit ihop-bit ihop. Snart får du gå hem. Snart är det slut. För gott. Halleluja. Att jobba heltid är överskattat. Tänk vad mycket tid man lägger ner på jobbet. När det finns så mycket roligare saker att göra.

Inga kommentarer: