Med livet som följeslagare. Så här kan det vara... det går upp och det går ner. I en rasande takt.
måndag 11 augusti 2008
1:a september
Introduktion på nya jobbet. Myror i skallen. Skrattblandad gråt. Mycket nytt. Lite kalla fötter. Men många möjligheter. Gulliga människor. Måste hoppa. Lite läskigt. Hoppas vingarna bär. Det värsta som kan hända? Att jag fuckar upp. Och får sparken.
2 kommentarer:
Anonym
sa...
du kommer inte fucka upp...kommer att fixa detta galant:-) helt övertygad...TRO på dig själv!!//Kram E
Hej igen! Ibland när jag tvekar, velar och behöver gaska upp mig brukar jag tänka som Skorpan i Bröderna Lejonhjärta. Att det finns saker man måste göra fast man är rädd, annars är man ingen människa utan bara en liten lort.Nu är ju det här inte i "lägereldarnas och sagornas tid", men det kommer att gå finfint. Vingarna kommer att bära!
2 kommentarer:
du kommer inte fucka upp...kommer att fixa detta galant:-) helt övertygad...TRO på dig själv!!//Kram E
Hej igen!
Ibland när jag tvekar, velar och behöver gaska upp mig brukar jag tänka som Skorpan i Bröderna Lejonhjärta. Att det finns saker man måste göra fast man är rädd, annars är man ingen människa utan bara en liten lort.Nu är ju det här inte i "lägereldarnas och sagornas tid", men det kommer att gå finfint. Vingarna kommer att bära!
Skicka en kommentar