Vart ska jag börja…. den tryckande värmen, min solbrända axel, dofterna, larmet, affärerna eller mina vänner? Vilken resa, vilken ledighet… hade inte dåligt samvete en endaste minut. Är själv förvånad över hur lätt det var att totalt koppla bort allt hemma i Sverige. Skäms nästan när jag inser att i samma sekund som jag lämnade Arlanda så fanns inte ens barnen i min sinnesvärld. Sorry!
Jag har ätit, druckit så många äppelmartinis att jag knappt vågar räkna efter. För att inte tala om sangrias. Farliga rackare dom där. Slinker ner som saft.
Jag har promenerat i timtal runt Washington, shoppat, ätit, varit på Sex and the City filmen (jag är INTE ett stort fan, men tyckte den var rätt söt), bowlat, badat i polen, varit på grillfest och så shoppat igen… och så har jag börjat om från början.
Jag ska lägga ut bilder när jag får lite mer tid. Jag som trodde att klädhögarna skulle försvinna av sig själv medan jag var borta, måste erkänna att jag misstog mig. Och kylen har inte heller fyllt på sig själv så där som den brukar. Och hur svårt ska det vara att byta sängkläder? Och blommorna ska vi inte bara tala om. Dom är stendöda. Det har ju varit tropisk hetta medan jag var borta. Förmodligen bara ren tur att han inte tappade bort barnen.
4 kommentarer:
VAD KUL att allt var så lyckat under din DC resa. Så synd att vi inte kunde ses, men min resa till OBX ställde ju till det lite där.
Nästa gång!!!
NU har vi enorm värme, 40 grader ochså himla fuktigt. Du ska vara glad att du slapp den.
Välkommen hem - du verkar ha levt det ljuva livet, det är dig väl unt. På lördag åker vi till Korsika, hjälp, jag har ingen bikini (jo, en som jag köpte i Brasilien - men de passar sig liksom bara där de s k tandtrådsbikinisarna) och är schemalagd så tufft att jag inte hinnar klämma in shopping innan. Arlanda kanske har???? ;-)
Misstänker starkt att Arlanda har bikinisar. Misstänker ännu mer att dom har bikinisar i parti och minut på Korsika. Ingen panik!Hoppas att ni får det fint. Varmt kommer ni garanterat få. Njut och slappna av.
Kram Jo
Annika:
Ja det var skittrist tycker jag!
Men jag kommer tillbaka. Kanske med sambon nästa gång. En av mina bästa vänner ska ju flytta dit och göra stan osäker. ;)
Så det blir fler tillfällen. Sa jag att jag träffade värsta trevlliga svensk/amerikanska paret på flygplatsen i Baltimore? Hon svenska naturligtvis. Supertrevliga. Vi fick otroligt fin kontakt. Dom tog hand om mig lite när jag började gråta eftersom planet blev försenat och det var en massa strul och jag bara ville åka HEM. Hon har tydligen specialiserat sig på att baka svenska godsaker och sälja. Du borde kolla in hennes hemsida:
www.trailgarden.com
Hon hette Eva. Supergullig kvinna!
Kram Jo.
Skicka en kommentar