För övrigt så längtar jag efter semester. Tre dagars ledighet i samband med midsommar gav mersmak. Ett häftigt sådant. Jag var lycklig där ett tag. När jag upprymt konstaterade att det bara är tre veckor kvar. Till den efterlängtade LEDIGHETEN. Flykten från Alcatraz.
Då upplyste min syrra mig. Ryckte tillbaka mig ut i verkligheten. Gav mig en rak höger. ”Men nu räknar du väl ändå fel. Är det inte en månad kvar?”… Jag skulle kunna ha dödat henne. På allvar. Men det gör man ju inte. Sånt är ju lite oförskämt. Men kunde hon inte bara ha låtit mig va? Låtit mig leva och lalla runt i en mental låtsasvärld…? Bara ett tag? Tills jag själv insåg den hjärtskärande verkligheten. Att jag bara lurat mig själv.
Sommardagarna susar förbi utanför fönstret. Och själv dammar jag bort. Det känns som att jag har spindelväv i hjärnan.
2 kommentarer:
Hej!
Jag är väldigt glad över att ha stött på din blogg! Härligt med ännu en tjej som är tuff och sarkastisk, kaxig. Det ska gudarna veta, att när jag är det, så tycker folk att det inte är passande för en tjej! Vadå passande? Det passar mig! Och dig! Kul att du finns! Tack!!!
/Hulda
Nämen... hej på dig! Vad glad jag blir att du hittat hit... tror dom flesta som läser min blogg "smygläser"... och inte riktigt vågar kommentera. Om dom bara visste hur mycket jag älskar andras "input"...
Det passar sig visst. Man kan vara roligt och fnissigt kaxig. Finns ingen anledning att vara otrevlig. Finns nog inte många som skrattar som jag. Det handlar om att inte ta sig själv på så stort allvar. Visst?
Kram till dig!
Skicka en kommentar