Det började bra. Fint väder och stekande sol. Långbord ute. 25 vuxna, 7 barn och 2 stycken bäbisar. Men…. vi hade köpt tre stycken partytält. Riktigt fina. Så kom det ett kortare oväder med orkanstyrka i blåsten och sådant där regn som gör ont när man får det mot naken hud. Som små rappa och envisa smällar. Man tror nästan att man ska få blåmärken, men det får man ju så klart inte. Det bara känns så.
Hur som helt. Allt blåste sönder. Tältpinnarna gick av som tändstickor. Det small både här och där. Vi bar in allt. Stressade runt som skållade grisar. När vi var klara så kom solen. Hånfullt strålade den ner över oss och jag tänkte stilla att ja nu kan vi göra som i midsommarreklamen. Springa ut och in med det här jävla bordet hela kvällen, eller så kan vi ha trevligt. Vi satt inne. Tog sommartårtan och kaffet ute.
Hade riktigt trevligt.
Besviken över att vi fortfarande verkar ha vänner som inte kan umgås med folk som dom inte känner, utan alltid drar sig undan och blir sittandes långt ifrån alla andra. Jag hade till och med ansträngt mig så mycket att jag gjort en bordsplacering. Hade funderat över den i flera dagar. Den höll i 10 minuter. Sen sket folk i det. Jag vet inte om det är jag som överreagerar. Men jag tycker det är oförskämt att gå på en fest med 25 vuxna och skita i att värdinnan funderat över sittningen, och krampaktigt klamra sig fast vid sina gamla polare.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar