Jag jobbar som journalist. Arbetar utifrån en av Sveriges svarta fläckar. Det innebär att nyheterna sällan kommer till oss- vi får åka till dom. Vilket är ganska trevligt. Då slipper man sitta på en redaktion hela dagen. Problemet är avstånden. Jag gillar inte att köra bil, nä det var inte riktigt sant. Jag är en jävel på att köra bil. Kör som pappa lärt mig. Som en biltjuv. Men jag hatar att köra långa sträckor. För jag blir så trött.
Igår skulle jag köra hem. En sträcka på 10 mil. Inte så värst kan man ju tycka. Men efter en mil så höll jag på att somna. Ute en hel dag i solen och magen knökfull med både mat och fika. Jag höll på att somna flera gånger. Och till slut så hade jag full fräs på fläktarna- iskallt, samtidigt som jag satt och slog mig själv hårt mot kinderna. Måste sett helt sjukt ut. Men jag hade två små barn med mig.
En vacker dag kör jag ihjäl mig. Jag känner det på mig. Jag är en av dom som somnar bakom ratten. Och det skrämmer skiten ur mig. Min chef tar mig inte på allvar, trots att jag vid flera tillfällen sagt att jag inte vill åka långt. Hon tror väl att jag försöker smita undan. Vi får väl se. En vacker dag har jag smitit undan för gott. Så är det bara.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar