Fredag. En vecka kvar. Känner hur jag har saktat ner redan nu. Det går så trögt. Som på upploppet efter en riktig mara. Hur fan hittar man motivationen..? Den sista orken? Vill bara lägga mig ner nu. Skita i allt. Dricka vin och läsa böcker.
Idag har min dotter stoppat Play Doh i näsan. Det gör tydligen skitont. Svider. Hon gallskrek och sen rann det lila snor ur näsan på henne hur länge som helst. Så kan man också göra när man har tråkigt. Fattar inte hur dom kommer på allt?
Det här med att ha barn är svårt. Jag inser det mer och mer. Det handlar så mycket om att forma en människa till att vara stabil och förnuftig. Ibland tvivlar jag skarp på hur fan det ska gå egentligen. Så många små saker som hela tiden dyker upp. Som kräver ett beslut och ett ställningstagande. Jag tror jag kan vara ganska sträng. Eller inte sträng… men jag sätter gränser. Och ibland bli gränserna så otroligt tydliga när jag inser hur grannarna gör, eller när jag hör hur någon bekant löser saker och ting.
Som scharlakansröda streck blir dom. Gränserna. Vi har en grannpojke på 5 år som kan ringa på här långt efter åtta på vardagskvällarna ibland. Då funderar jag. På om det är jag som är för sträng som vill få mina barn att varva ner för kvällen. Eller om det är grannen som inte lägger så stor vikt vid just läggdags?
Jag hör bekanta som ”skrattfnissar” när dom berättar om deras 13- åring som vill bli hämtad i stan klockan fem på morgonen. Om bekanta som låter sina 12-åringar pierca naveln. Vet inte om jag tycker det är så jävla coolt. Snarare tvärtom. Skulle aldrig låta min 13- åring vara ute till fem på morgonen.
Men jag är väl en tönt. En hård och sur gammal nucka.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar