Det har varit tyst från mitt håll ett tag. Jag har inte så mycket att säga just nu. Jag tar mig igenom dagarna med konstant värk numera och sover dåligt. Känner mig ledsen och lite nollställd. Av ingen speciell anledning. Egentligen. Mer än att jag har ont.
I morgon ska jag till läkaren. En ny. Han är erkänd och ökänd. Erkänt bra, ökänt otrevlig. Bävar lite inför det. Åt båda hållen. Att han säger att jag är jättesjuk… eller att det inte är något fel. Vet inte riktigt vad som skulle vara värst?
Igår hade jag så ont att jag gick och la mig strax innan 21. Somnade inte förrän efter 01. De sista timmarna grinade jag mest. Jag kan inte leva så här. Jag vill inte leva så här. Kostant smärta gör mig galen.
Nu förstår jag de människor som tar livet av sig när alla instanser vänt dem ryggen och smärtan är överjävlig. Man kan inte leva så. Det är bara så. Konstant skärande smärta som inte syns utanpå. Måste vara det jävligaste som finns.
Jag vill bara slita huvudet av kroppen.
2 kommentarer:
Skickar lite kramar.
Hoppas det ordnar sig och att han är bra den där ökäde läkaren.
Sköt om dig
Skicka en kommentar