Jag har lämnat blod. Gick ditt på lite ostadiga ben. Långt ifrån kaxig. Spruträdd som jag är. Eller rädd och rädd. Obekväm.Träffade världens gulligaste människa. Med något som såg ut som en stoppnål. Då ville jag gå hem. Men jag låg snällt kvar. Och kramade en blå boll. I handen.
Och vips så var det över. Inte ett dugg ont. Sju minuter tog det. Dagens goda gärning.
Känner mig givmild. Och lite stolt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar