Ibland blir det inte som man tänkt sig. Alls. Ibland blir man skitsur fast att man med stora ögon intygat att "klart jag inte blir sur". Människor funkar så. Även jag. Speciellt när vi blir orättvist behandlade.
Jag behöver ett råd. Tror jag. Eller så behöver jag bara ventilera lite eftersom jag är besviken och sur.
Jag sökte ett jobb med inriktning på kommunikation. Det är nu officiellt att det jobbet gick till en väninna.
Företaget ringde och meddelade att de tänkte gå vidare med en INTERN sökande. Vilket jag köper eftersom vi befinner oss i tider då många företag inte får externrekrytera. Men min väninna är arbetslös. Hon är så långt ifrån en intern kandidat man kan komma. Dessutom har hon ingen utbildning/erfarenhet av ett sånt här jobb. Hon har en helt annan utbildning. Grafiker.
Tror att jag inte ens fick en chans att visa vad jag går för eftersom rekryteraren mitt under intervjun sa "Jag ser att du har jobbat på XX. Då måste ju du känna XX? Han är en nära vän till mig".
Jag är ju inte dummare än att jag förstår att hon förmodligen ringde till XX och frågade om mig och han sa säkert inga trevliga saker om mig och min tidigare arbetsplats.
Saken är mämligen den att den här mannen (XX) mobbade, trakasserade och hotade sina kolleger under flera år. Det slutade med att han blev anmäld och fick sparken. Han är klart missnöjd med hur det hela slutade. Det skulle jag också ha varit antar jag.
Det som gör mig ledsen är inte att min väninna fick jobbet. För hon är duktig på det hon kan. Jag blir ledsen för att de som rekryterade ljög för mig. De sa att de skulle gå vidare med en intern sökande- min väninna är arbetslös. Dessutom tar de någon utan erfarenhet.
Det känns inte alls bra. Hur ska jag kunna se väninnan i ögonen och säga att jag är glad för hennes skull...? Vet att det låter SÅ sniket och själviskt... men jag är så arg och besviken.
1 kommentar:
Nej det är svårt att gå vidare när man innerst inne vet att dom gjort fel... Svårt...
Skicka en kommentar