Med livet som följeslagare. Så här kan det vara... det går upp och det går ner. I en rasande takt.
söndag 22 november 2009
Är så sugen....
Dessa skulle jag kunna leva på. Lätt. Om de tog ifrån mig allt annat i matväg så skulle jag lugnt kunna leva vidare. På enbart dessa rackare. Ljuvliga. Tröttnar aldrig. Varma. Fluffiga. Och perfekt saffransmak. Måste nog baka snart.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar