Nytt jobb. Igen. Det surrar i huvudet och jag vet inte riktigt vad jag ska tycka. Så mycket att ta in. Så mycket att få rättsida på. Ett sammanhang. Vet inte om jag förstår. Tonvis med information som dom andra sparat i hjärnan under år av jobb, möten och beslut. Rutiner och sätt att arbeta. Rädd att jag inte håller måttet. Hatar mitt tvivel.
Magsjuka. Lilltjejen började i torsdagsnatt. Nu är det sonen som kräks så att hela den lilla späda kroppen skakar. Har ont i magen. Misstänker att jag bär på nått jag också. Det värker och gnager. Tokvärker. Mår inte illa, men är helt klart inte på topp.
Min man försvinner på resa i morgon. Tre dagar blir han borta. Tre dygn. Många timmar. Ensam. Hatar att vara ensam med barnen. Kan inte rå för det. Rädd för att det ska hända något. Bävar för ensamt ansvar. Har inte tålamodet. Känner att jag inte räcker till. Att jag inte håller måttet. Att jag inte hinner allt,orkar allt. Blir galen på "mamma, mamma, mamma".... hela tiden, om och om igen som en dålig skiva som hakat upp sig.
Kan inte äta min mat utan att tvingas medla, hota och lirka. Försöker laga god och näringrik mat som ingen vill ha. Hatar pasta. Spyr på pasta. Skulle gladeligen slippa att äta pasta resten av mitt liv.
Kan inte gå på toaletten utan att få besök. I tre dygn. Gud hjälpe mig!
2 kommentarer:
Förstår precis hur du känner. Det är jätte jobbigt att vara själv med barnen. Samtidigt är det lite pinsamt att medge det...
Släpp på alla måsten och krav. Bjud barnen på fredagskänsla tre dagar i rad, ät mindre nyttig mat, rentav framför tv:n. Why not? Ge mig ett enda skäl som verkligen håller? Njut av varandra, det är populärt att klaga på sina barn och hur jobbigt det är med barn just nu men det är tusen ggr coolare att vända på steken. Vad gillar ungarna som också du gillar? Gör det då och skippa kraven på näringsriktig mat, knutna skor, inte för mycket tv, läggtider m m.
Skicka en kommentar