Läser i dagens morgontidning om Santino. Gorillahannen i Furuviksparken som varje morgon, mycket metodiskt och långsamt samlar stenar och lägger i en prydlig liten hög. För att ha. När han blir sur. På folk. Som glor. Då kastar han sten på dom. Förstår honom. Man kan bli rätt less ibland. På folk.
Kan inte låta bli att skratta för mig själv. Hur lika vi är ändå. Skillnaden är väl att vi människor inte kastar sten. På folk. Inte under normala omständigheter i alla fall.
Magen knorrar och talar högt nu. Efter två dygn utan mat. Vågar inte äta mycket. Några kex och te har det blivit. Hatar magsjuka. Känner mig helt slak och darrig i flera dagar efteråt. Maken påstår att han gick ner tre kilo på ett par dygn. Vet inte om det stämmer. Hoppas inte han smittar sina kolleger bara. För iväg på mötet i Kolmården. Det skulle han. Någon sa att man smittar 48 timmar efter att man spytt senast. Vet inte om det stämmer heller.
Kanske inte så konstigt att sjukdomarna på ungarnas förskola verkar gallopera runt om och om igen. Folk håller inte sina sjuka ungar hemma. Har en väninna som är förskollärare. Hon berättade en höst om tre syskon som hon hade på sin avdelning. Ungar som fick löss. Mamman rakade av dem håret. Flickan också. Och skickade tillbaka dem till förskolan. (jag vill hellre säga dagis, men vet att många blir sura då. Så jag är snäll och säger förskola. Fast att det ligger konstigt i munnen) Sen galloperade lössen runt på avdelningarna. Ett par varv. Innan dom fick bukt med det. Äckligt är vad det är.
Nu vill jag bara ha vår. Det är det enda jag önskar. Vaknade upp till snökaos. Igen. Igår rasade snön från taken i stora klumpar. Idag snöar det. Ska komma 25cm till i morgon bitti. Jag är ensam med barnen. Och jag hatar att skotta. Och det är ju ingen idé att skotta nu när det ändå ska snöa hela natten.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar