Döden döden...

Trodde väl aldrig att jag skulle säga det här. Vet att det låter hemskt. Och syniskt. Och sjukt och läbbigt. Men vissa dagar så stöter jag på medtrafikanter som jag faktiskt hoppas kör ihjäl sig. Jag vet. Man får inte säga så. Inte ens tänka det. Men allvarligt. Jag gör det.

Jag är själv inte Guds bästa barn. Jag kör som en biltjuv. Min pappa lärde mig köra bil och jag kör som honom. Tycker om att åka fort. I ett annat liv skulle jag mer än gärna vara testförare för BMW och Mercedes långt uppe i smällkalla Norrland. Där snödrivorna ligger meterhöga. Men… för att återgå till ämnet och verkligheten.

Jag kör fort. Ofta. Enda stället där jag med nitisk noggrannhet alltid håller hastigheten är utanför skolor och där jag vet att det vistas barn. Så jag är ganska bra ändå. Men annars så kör jag oftast för fort. Alltid lite över begränsningarna. (skäms) Hur som helst… mitt nya jobb innebär att jag måste åka bil till jobbet. Och det är inte stadstrafik jag pratar om nu, utan motorväg. Jag kör fort. Men det finns dom som kör ännu fortare. Och det skrämmer mig.

I morse åkte jag i 140 och det tycker jag är precis vad jag mäktar med. När det är andra bilar runt omkring. I alla fall. Det var mycket trafik och smällfullt i högerfilen. Så jag ligger i vänster. En fin guldig bil kör ikapp och ligger runt en meter från min bagagelucka. Vilket stressade mig sjukt mycket eftersom jag inte hade någonstans att ta vägen, ingen möjlighet att vika undan. Och jag uppskattar inte att ha en bil en meter från min dragkrok, när jag ligger i 140 km/timme. Vad som helst kan ju hända. Och då är jag död. Stendöd. Jag provbromsade lite grann. Han saktade inte ner, snarare tvärtom. Han la sig ännu närmare. Om det nu var möjligt.

När en lucka väl öppnade upp till höger så for jag åt sidan. Vilket inte hjälpte honom mycket eftersom han nästan genast hade en ny bil framför sig. Jag bytte tillbaka och kom att ligga bakom denna idiot som nu stressade en annan stackars medtrafikant som inte heller hade någonstans att ta vägen. Slutligen åkte hon åt sidan. Idioten hamnade återigen bakom en bil som körde alldeles för sakta.

Då börjar idioten tuta. Fast att han mycket väl såg att det högra fältet var smockfullt med sömniga och långsamma bilister. Förstå stressen för denna man i den långsamma Audin. Slutligen så hittar han en lucka som han knör in sig i, som får till följd att hela det högra körfältet tvingas tvärbromsa. För han häver sig in där i panik. Vad gör idioten i den guldfärgade bilen? Börjar applådera åt den stressade stackars mannen som nu åkt åt sidan. Sen avslutar idioten med att ge Audimannen fingret, och så drar han på. I minst 200 knyck.

Så… därför… när jag nu en taskig tanke. En rätt vidrig tanke. Som jag naturligtvis inte vill ska slå in. Men jag ser hellre att han kör ihjäl sig själv än mannen i den gröna Audin. Eller någon annan för den delen.