Apa apa apa.....

Major fuck up! Fans jävla skit. När vi beställde våra biljetter till USA så beställde vi i mitt gamla efternamn. Nu har jag ett annat. Sen en vecka tillbaka. Tydligen. Skatteverket har inte informerat mig om detta och när jag ringde igår för att kolla hur långt bort ett beslut var så hade jag tydligen hetat något helt annat i flera dagar utan att jag haft en aning om det.

Problem. Jag får inte ändra namnet på flygbiljetten enligt Lufthansa. Vilket jag tycker är skitlöjligt eftersom det bara borde vara för dom att gå in i beställningen, ändra och skicka en ny biljett. Varför INTE undrar jag? Policy. Inbillade mig att det var många som beställde resan innan dom tex gifte sig och sen åkte direkt efter det. Tydligen så är mitt problem HELT unikt. Vet inte om jag tror på dom?

Jag får inte resa med ett namn på biljetten och ett annat namn i passet. Och jag får inte resa om jag åker på mitt gamla pass och heter något annat enligt folkbokföringen. Att jag tar med ett intyg från tex Skatteverket om att jag gift mig och nyss bytt efternamn verkar inte funka heller. Jag hatar byråkrati och jag hatar verkligen att världens enklaste lilla grej inte ska kunna fixas. Det är ju inte så att det är en ANNAN person som ska åka på min biljett.

Nu får jag panik!

Snart så....

Det är vår i luften nu. Den ligger där och trycker, men jag ser den allt. Känner den mot kinden. Solen skiner från en koboltlblå himmel och fåglarna gör små trevande försök att sjunga. Testar rösten. Håller den? Det droppar sakta men rytmiskt från tak och rännor. Bara för att frysa till igen under natten. Ett steg fram och två steg tillbaka. Precis som det ska vara när våren tvekar.

Kisar mot solen och gör en lista i huvudet över saker som jag borde göra. Leta fram barnens skolåda. Så att vi är beredda. Det är ju så. Vi tenderar att klä av oss alldeles för tidigt i vår iver över att våren sömnigt sträcker på sig. Längtan blir för stark. Vi skiter väl i vitsipporna. Fram med promenadskorna.

Jag borde se över mina stackars fötter. Som lidit helvetets alla kval under vintern. Jag gillar inte skor så värst. Är nog ett barfota barn innerst inne. Så nu behöver fötterna lite kärlek. Ett fotbad och pepparmyntslotion.

Jag kisar genom smutsiga fönster och inser att även dom behöver ses över. Smuts och små barnhänder lyser obarmhärtigt emot mig. Suckar. Inser att jag tycker panoramafönster är grymt överskattade. Undra om det är dyrt att anlita någon som tokstädar hela huset?

Seger!

Liten seger för lilla mig. Fläbbet på ryggen är borta. Det syns inte ett skit på vågen. Inte ett grams skillnad sen jag började det här nyttiga livet. Inte ett gram. Fatta! Jag blir galen. Tappar sugen lite grann. Varför? Hur är det ens möjligt?

Men så… inser jag att fläbbet på ryggen är borta. Ni vet den där sunkiga valken som tenderar att liksom välla över kanten när man drar på sig byxorna. Den är borta. På det stora hela i alla fall.

Fan vad jag har varit duktig. Inga mackor på sex veckor. And gone is the fläbb. Nu ska jag bara bli av med fläbbet på framsidan. Det verkar svårare.

And off we go...

Resan beställd. Biljetter köpta. Äntligen! Ser fram emot att träffa vännerna i USA i maj. Otålig!

Sorry... but I just don't care..!

Nu förlovar dom sig. Hela Sverige håller andan. Varenda kärring över 50 bast gråter en tår. Förmodligen många andra också. Åh, så spännande. Åh så fiiiiiiint. Åh så romantiskt. Äntligen som Fylking skulle ha klämt ur sig.

Men alltså.... näää. Jag bryr mig inte. Bara ytterligare en massa skit som vi skattebetalare ska vara med och bekosta. Lägg ner. Släpp dom stackarna fria. Kungahuset är nog det sista jag skryter om när jag ska berätta för utlänningar om Sverige.

Dom lever på våra pengar, dom får gå i dom finaste skolorna utan att ta examen (för svårt för dom) och åker till franska rivieran och vilar upp sig efter att alla stadsbesök tagit på deras krafter.

Jag har inte röstat fram den här familjen. Och jag har definitivt inte lagt min röst på tröket Daniel. En man av folket my ass. Han har ju sagt upp bekantskapen med alla "från förr"... ni är inte tillräckligt fina serrö.

Och så vill jag avsluta med en dementi. Nä kära Gävle, Sandviken och Ockelbobor- dom kommer INTE gifta sig i Ockelbo. Det vore ren idioti. Så ni kan sluta spekulera nu.

Lite cyanid har väl ingen dött av... eller?

Ok man blir lite orolig. Lite fundersam. Cyanid i vattnet på jobbet. 20 gånger över gränsvärdet. Och så har det varit den senaste månaden. MINST. Detta skit har vi druckit. I en jävla månad. Ingen akut förgiftningsrisk säger dom. Näha? Verkligen.

Det var cyanid dom använde när dom hade ihjäl folk i koncentrationslägren. Det var cyanid man använde för att långsamt förgifta folk förr i tiden. Det ÄR cyanid folk stoppar i sig när dom hellre dör än blir tillfångatagna av fienden. Great!

Och detta har vi druckit. Litervis av. Sån är ju den nya trenden. Folk bäljar i sig vatten. För dom tror att dom blir friskare då. Mår bättre. Vattenflaskan är vår tids snuttefilt. Alla springer runt med dessa jävla flaskor. Med cyanid i. Uppenbarligen.

Hur mår jag egentligen? Jag har lite ont i magen… och har haft så ganska länge nu. Är det alla grönsaker jag äter eller är det cyaniden på jobbet?

Det är en månad sen dom tog provet. Ett rutinprov säger dom. Jo tjena! En månad har dom misstänkt att det varit nått skumt med vattnet. Kunde dom inte sagt nått då? Provet som togs visade på en cyanidhalt på 1300-1500 mikrogram cyanid per liter. Det är högt över gränsvärdet för cyanid. Vid halter över 50 mikrogram per liter anses vattnet vara otjänligt. Man kan alltså bli sjuk.

Trevlig helg..!

Ibland kan det vara svårt med självinsikten. Det är ännu svårare att som väninna säga till när det räcker. Nu får det vara bra liksom. Ibland vet man inte hur man ska formulera sig för att inte såra. Broccoli mellan tänderna är ju ganska oskyldigt. Man påpekar bara helt krasst att "du har nått mellan tänderna"... dålig andedräkt är svårare. Personligare. Känsligare. Det påpekar man inte hur som helst. I dom flesta fall säger man inget alls. Varför har jag inget bra svar på. Men det är liksom lite jobbigt.

Men den här kvinnan kunde väl världen ha gjort en tjänst? Sagt som det var. Kanske inte "du ser galen ut"... men iallafall "stäng munnen när dom tar kort". Fast jag misstänker att alla operationer gjort det svårt, om inte omöjligt, att stänga den där munnen.

Men faktiskt. Hon tycker hon är fin. Och det ska hon ha en eloge för. Om jag opererade munnen och resultatet belv detta så skulle jag nog inte bara ångra mig. Jag skulle aldrig mer gå ut.